Färdig
Lättnad, kan andas, nu är det bara den sista genomgången med pappa -om mellanlandningen och pengar.
Om 15 timmar kommer jag aldrig mer se, höra eller veta av er.. Jag skojja bara, klart jag kommer komma ihåg er. Sakna er, säkert gråta av saknad vid tanken av vissa.
Eftersom det här antagligen blir mitt sista inlägg för sommaren (men hoppas såklart på att ha tillgång till en dator, när jag inte jobbar/tränarar och har lite tid över dvs.), måste jag bara erkänna en sak. Iof så gäller det bara en av er, där ute. Du fattar nog när (OM!) du läser det här. Grejen jag berättade för dig innan du åkte, det var bara ngt jag fick för mig i sista stund, innan du lämnade landet. När du åkt, insåg jag bara att allt var fejk. Nu förstår jag verkligen inte hur jag kunde få för mig ngt sådant och sedan berätta det för dig- Vad tänker jag egentligen med?! Nu är jag rädd, precis som innan, rädd att den där kvällen förstörde den vänskap vi hade. Jag tror (tyvärr) att vi aldrig kommer få tillbaka det vi hade -En enormt värdefull vänskap. Jag kommer förmodligen inte kunna krama om dig igen, utan att du tror att jag gillar dig. Att aldrig mer få vara i din famn, jag flyttar hellre till Nordpolen eller liknande! Jag kommer så väl ihåg när du hjälpte mig de gånger jag mådde dåligt. Jag gjorde ett misstag, och det är bara ett av 100-tals. Men det här är det jag ångrar mest och jag vill att du ska veta det! Ibland måste man se saker från den ljusa sidan (vilket jag, tyvärr, är väldigt dålig på). Det här missförståndet, som blev en ganska big thing, kanske bara stärker vår vänskap. Vem vet?! Jag hoppas i alla fall på att den gör det.
I höst får vi se....
Nu åker jag! Kommer tillbaka den 11:e Augusti
Om 15 timmar kommer jag aldrig mer se, höra eller veta av er.. Jag skojja bara, klart jag kommer komma ihåg er. Sakna er, säkert gråta av saknad vid tanken av vissa.
Eftersom det här antagligen blir mitt sista inlägg för sommaren (men hoppas såklart på att ha tillgång till en dator, när jag inte jobbar/tränarar och har lite tid över dvs.), måste jag bara erkänna en sak. Iof så gäller det bara en av er, där ute. Du fattar nog när (OM!) du läser det här. Grejen jag berättade för dig innan du åkte, det var bara ngt jag fick för mig i sista stund, innan du lämnade landet. När du åkt, insåg jag bara att allt var fejk. Nu förstår jag verkligen inte hur jag kunde få för mig ngt sådant och sedan berätta det för dig- Vad tänker jag egentligen med?! Nu är jag rädd, precis som innan, rädd att den där kvällen förstörde den vänskap vi hade. Jag tror (tyvärr) att vi aldrig kommer få tillbaka det vi hade -En enormt värdefull vänskap. Jag kommer förmodligen inte kunna krama om dig igen, utan att du tror att jag gillar dig. Att aldrig mer få vara i din famn, jag flyttar hellre till Nordpolen eller liknande! Jag kommer så väl ihåg när du hjälpte mig de gånger jag mådde dåligt. Jag gjorde ett misstag, och det är bara ett av 100-tals. Men det här är det jag ångrar mest och jag vill att du ska veta det! Ibland måste man se saker från den ljusa sidan (vilket jag, tyvärr, är väldigt dålig på). Det här missförståndet, som blev en ganska big thing, kanske bara stärker vår vänskap. Vem vet?! Jag hoppas i alla fall på att den gör det.
I höst får vi se....
Nu åker jag! Kommer tillbaka den 11:e Augusti
