projektarbete och sorg
jag är döförkyld och sitter ändå uppe. har precis skrivit klart loggboken och håller på att skriva ut den. efter x-antal fel printningar, ser det nu ut att bli riktigt bra. lite snett kanske och någon punkt saknas här och var -men jag är nöjd. efter allt slit och sena nätter är vi äntligen klara. efter min komplicerade utskrivning ska jag äntligen sova. har väntat i dagar på att få sova ut -en liten stund i alla fall.
det jobbiga med morgondagen är att vi har en redovisning jag inte är förberedd för iom allt jobb nu med det sista i projektet och sedan åker mamma. gammelmormor är jättesjuk och mamma åker till Finland imorgonkväll. jag är uppvuxen med min mammas mormor och farmor, så jag tror inte så många av er förstår hur jobbigt det känns just nu. jag trodde redan att jag hade det jobbigt men jag är rädd att allt kommer brista om det värsta skulle inträffa. jag har aldrig varit med om att någon i min släkt gått bort. vi har varit inte varit fria från sjukdomar, men lyckats hålla oss i liv länge. jag vet därför inte hur jag kommer reagera och det värsta är tanken på hur mamma kommer påverkas. Har alltid varit extremt känslig för att mina föräldrar skulle vara ledsna. jag kan tom börja gråta av att min mamma gråter -för att VI har bråkat.
så med gråten i halsen tänker jag avsluta detta inlägg med att säga...
Lovisa och Caroline -vi ska vara jävligt stolta över vårt projektarbete!
det jobbiga med morgondagen är att vi har en redovisning jag inte är förberedd för iom allt jobb nu med det sista i projektet och sedan åker mamma. gammelmormor är jättesjuk och mamma åker till Finland imorgonkväll. jag är uppvuxen med min mammas mormor och farmor, så jag tror inte så många av er förstår hur jobbigt det känns just nu. jag trodde redan att jag hade det jobbigt men jag är rädd att allt kommer brista om det värsta skulle inträffa. jag har aldrig varit med om att någon i min släkt gått bort. vi har varit inte varit fria från sjukdomar, men lyckats hålla oss i liv länge. jag vet därför inte hur jag kommer reagera och det värsta är tanken på hur mamma kommer påverkas. Har alltid varit extremt känslig för att mina föräldrar skulle vara ledsna. jag kan tom börja gråta av att min mamma gråter -för att VI har bråkat.
så med gråten i halsen tänker jag avsluta detta inlägg med att säga...
Lovisa och Caroline -vi ska vara jävligt stolta över vårt projektarbete!
