Glorious Girl

Dröm. Som fick mig att inse att jag måste träffa mina nära och kära mer. Vilket fick mig att inse att alla killar som någonsin sårat mig inte spelar någon roll längre. Oavsett hur djup de sårade mig, betedde sig och hur mycket de än fick mig att gråta, är jag lycklig nu. Aldrig har jag varit så här lycklig. Jag har Erik. Jag kan knappt förstå hur han står ut med mig och att han fortfarande gör det! Det gör tom ont när jag hör andra säga det. Om jag hade ord för hur mycket jag tycker om honom skulle detta inlägg aldrig ta slut.. Jag inser även att jag måste träffa mina vänner mer. Jag får inte prioritera bort dem (nu har jag inte gjort det, måste bara börja prioritera dem helt enkelt...) VI hade det så roligt, träffades flera gånger i veckan. Fick träningsvärk av allt skrattande. Vad hände? Jag är så rädd att vi vuxit ifrån varandra. Dessutom kan jag inte stressa upp mig så att jag mår dåligt, för ett jobb. Det måste sluta.

Sedan var det där med familjen. Den första tiden efter att jag flyttade hem från Karlstad var jag bara uppe hos Erik. Det är nu på senare tid som jag stannat hemma. MEN. Jag kan inte bara äta och sova hemma. Jag måste börja umgås med dem också. Det blir nog min största utmaning. Och stressen. Enkelt kanske ni tycker. Men inte om ni skulle ha samma uppväxt som jag har. Det är inte så många som förstår sig på det, eftersom de flesta av mina vänners föräldrar fortfarande bor tillsammans. Mina separerade när jag var 4 år om ens det.

Jag är glad över att det bara var en dröm. Ni kan ju föreställa er vad den handlade om och lägg till lite läskiga monster i den. Hehe. Den här drömmen var verkligen obehaglig, men gav mig saker och ting att tänka över.