Glorious Girl

Nu får det vara nog! Jag orkar inte mer. Orkar inte bli sviken av fler. Det har hänt så många gånger och jag hatar mig själv för att jag verkligen tror på det ni säger. Och den här gången har jag inte min bäste vän vid min sida, eftersom även han slutat umgås med mig..

Det är tyst. Mörkret fyller det tomma rummet. Det rum som en gång var fyllt av ljus, tillit och kärlek. Till och med tårar, men tårar lycka. Tårar som föll ner för min kind, bara vid tanken av att du faktiskt alltid fanns där för mig. Alltid. Det var det enda sättet för mig att uttrycka min glädje. Nu ligger jag här och tråarna som faller från min kind är inte längre glädjetårar. Utan tårar av sorg, förtvivlan och svek. Något jag aldrig trodde skulle drabba oss, jag var så lycklig. Jag hade fel. Det ljus som en gång fanns där, har slocknat med tiden. Tiden då vi förändrats och växt ifrån varandra. Du sa att alla är värda en andra chans. -Är förändringen hos mig, anledningen till att jag inte förtjänar en andra chans?
Jag saknar dig. Våra samtal som varade i timtal, våra promenader och dagarna tillsammans. Bara jag fick vara nära dig. Jag blundar. Vill tillbaka. Ändra på orsaken till att det blev så här. Ändra det förflutna och gå vidare som det var förut. Det är fortfarande mörkt. Aldrig har jag kännt mig så här ensam. Jag vill att du ska vara här, nära mig. Jag fryser. Jag saknar dig så enormt. Det gör ont i mig.
Aj