I guess -I love Myself?!
det finns så mycket man vill göra i världen. en av de största sakerna jag vill ändra på, är mig själv. läste precis ett gammalt papper om hur folk tycker om mig. jag önskar att jag kunde vara som för 2 år sedan. mycket var bra då.
" Du är sprallig", "Du har självförtroende", Du är bra att prata med", "Du har en rolig humor", "Du är omtänksam" och "Du bryr dig inte om vad andra tycker". allt var positivt (hur man nu vill tolka det sista påståendet)
jag har fått höra hur bitchig jag kan vara och vilka taskiga komentarer som bara kommer rent reflektmässigt. jag är trött på att behöva vara den där personen som ska verka vara hård, eller ska jag kalla det kallt? det låter hemskt, men är det sanningen?
jag är inte någon som försöker dölja sina känslor och som inte bryr sig om andra. jag är inte egenkär. det är så mycket jag inte gillar med mig själv. innerst inne är jag fortfarande en ensam, känslosam själ som vill växa och bli ja gud vet vad. jag vill vara den där personen som någon vänder sig till om de vill prata ut eller bara umgås med en, för att man gillar mig för den jag är. inte någon som folk snackar bakom ryggen på en. just nu känns det som jag aldrig kommer bli den där perfekta tjejen. jag hatar min kropp, i princip. men all stress runt tjej-idealet och stressen, orken, som unga tjejer lägger ned på att se bra ut, vara så smal som möljigt -orkar jag seriöst inte med längre. det är helt enkelt ute, med att försöka vara smalast i klassen. det finns ett par tjejer i skolan, som är så sjukt smala. läskigt. när de går ser de ut som två styltor som vandrar omkring, utan männikor på dem. de kanske är naturligt smala, vem vet? -vilket jag över allt annat i världen skulle vilja vara.
men att tvinga sig själv att inte äta, leva på vatten och några enstaka näringsämnen -varje dag, för att bli en av dem?
jag skulle aldrig göra det. jag har haft problem med ätning, stuntat i att äta i flera dagar, nästan veckor men ska jag berätta en hemlighet? man mår inte bättre av det. bara sämre. börja träna, dra ner på kolhydraterna -men snälla svält er inte. vi har det redan tillräckligt med problem, här i världen.
jag har börjat acceptera mig själv, för vem jag är. visst det sker förändingar titt som tätt. vi kommer alltid att se eller inbilla oss att det finns ngt litet fel där. som ingen annan någonsin kommer märka. men det underlättar att börja se saker från den ljusa sidan. mitt liv har i alla fall börjat förändras
visst var allt så bra när man var liten?
" Du är sprallig", "Du har självförtroende", Du är bra att prata med", "Du har en rolig humor", "Du är omtänksam" och "Du bryr dig inte om vad andra tycker". allt var positivt (hur man nu vill tolka det sista påståendet)
jag har fått höra hur bitchig jag kan vara och vilka taskiga komentarer som bara kommer rent reflektmässigt. jag är trött på att behöva vara den där personen som ska verka vara hård, eller ska jag kalla det kallt? det låter hemskt, men är det sanningen?
jag är inte någon som försöker dölja sina känslor och som inte bryr sig om andra. jag är inte egenkär. det är så mycket jag inte gillar med mig själv. innerst inne är jag fortfarande en ensam, känslosam själ som vill växa och bli ja gud vet vad. jag vill vara den där personen som någon vänder sig till om de vill prata ut eller bara umgås med en, för att man gillar mig för den jag är. inte någon som folk snackar bakom ryggen på en. just nu känns det som jag aldrig kommer bli den där perfekta tjejen. jag hatar min kropp, i princip. men all stress runt tjej-idealet och stressen, orken, som unga tjejer lägger ned på att se bra ut, vara så smal som möljigt -orkar jag seriöst inte med längre. det är helt enkelt ute, med att försöka vara smalast i klassen. det finns ett par tjejer i skolan, som är så sjukt smala. läskigt. när de går ser de ut som två styltor som vandrar omkring, utan männikor på dem. de kanske är naturligt smala, vem vet? -vilket jag över allt annat i världen skulle vilja vara.
men att tvinga sig själv att inte äta, leva på vatten och några enstaka näringsämnen -varje dag, för att bli en av dem?
jag skulle aldrig göra det. jag har haft problem med ätning, stuntat i att äta i flera dagar, nästan veckor men ska jag berätta en hemlighet? man mår inte bättre av det. bara sämre. börja träna, dra ner på kolhydraterna -men snälla svält er inte. vi har det redan tillräckligt med problem, här i världen.
jag har börjat acceptera mig själv, för vem jag är. visst det sker förändingar titt som tätt. vi kommer alltid att se eller inbilla oss att det finns ngt litet fel där. som ingen annan någonsin kommer märka. men det underlättar att börja se saker från den ljusa sidan. mitt liv har i alla fall börjat förändras
visst var allt så bra när man var liten?
