VARNING!! Deppinlägg
Jag dampar sönder. Blir så sur på mig själv!!! Jag kunde gått å lagt mig strax innan 23 med älskling, men nej. Jag skulle kolla på det sista 2 & ½. Och självklart hamnar jag sedan framför datajäveln. När det inte hänt ngt på fejjan kollar jag bloggar. Hittade en ny och gick igenom 11 sidor på den.
Varför jag är arg på mig själv:
1. Jag har världens finaste pojkvän som jag kunde ha legat brevid och sovit med. Men nej jag ska envisas med att titta på tv(!!)
2. Kollar bloggar, som jag lovat mig själv att inte göra för jag får så dåligt självförtroende.
3. Självförtroendet har sjunkit till -50 typ. Efter bloggarna har jag intalat mig att jag måste minst gå ner 10 kilo för att jag ska bli nöjd, måste skaffa extensions så jag får långt fint hår. Måste handla fina kläder så att jag blir fin.
4. Va fan blir jag sur på mig själv för ngt så ytligt!!! Det gör mig mest arg. Att jag intalar mig själv att så ytliga saker kan göra mig lycklig. Jag sa senast för typ 3-4 timmar sedan att jag är så otroligt kär i min pojkvän. I de ögonblicken känner jag mig inte ful eller ngt. För jag vet att han älskar mig för den jag är. Han struntar totalt i vad jag har för längd eller färg på mitt hår. Han har inte "märkt" att jag gått upp 8 kilo sedan vi träffats. (Något han inte påpekat iaf, han vågar väl inte... hehe). Han pussar lika mkt på mig om jag går runt i mjukisbyxor och osminkad som om jag skulle vara jättefixad. Han gillar min mat och säger att den är god även om jag inte tycker det.
5. Jag åker imorgon kväll och vill egentligen inte. Det enda jag vill är att vara med min kille. Om jag inte skulle jobbat vid jul skulle jag lätt stannat här uppe. Även om Erik jobbar julafton. Julen handlar om familj, nära och kära. Min käraste är ju inte med mig, för att fira jul. Hur ska jag då kunna njuta av denna högtid? Allt jag vill är att få ett jobb här så vi kan bli sambos på riktigt. Göra alla tråkiga saker tillsammans med honom. Somna och vakna brevid honom. Laga hans matlådor och tvätta hans kläder. Han får gärna hjälpa till, såklart...
6. Jag är så kär att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig.
God natt.
Varför jag är arg på mig själv:
1. Jag har världens finaste pojkvän som jag kunde ha legat brevid och sovit med. Men nej jag ska envisas med att titta på tv(!!)
2. Kollar bloggar, som jag lovat mig själv att inte göra för jag får så dåligt självförtroende.
3. Självförtroendet har sjunkit till -50 typ. Efter bloggarna har jag intalat mig att jag måste minst gå ner 10 kilo för att jag ska bli nöjd, måste skaffa extensions så jag får långt fint hår. Måste handla fina kläder så att jag blir fin.
4. Va fan blir jag sur på mig själv för ngt så ytligt!!! Det gör mig mest arg. Att jag intalar mig själv att så ytliga saker kan göra mig lycklig. Jag sa senast för typ 3-4 timmar sedan att jag är så otroligt kär i min pojkvän. I de ögonblicken känner jag mig inte ful eller ngt. För jag vet att han älskar mig för den jag är. Han struntar totalt i vad jag har för längd eller färg på mitt hår. Han har inte "märkt" att jag gått upp 8 kilo sedan vi träffats. (Något han inte påpekat iaf, han vågar väl inte... hehe). Han pussar lika mkt på mig om jag går runt i mjukisbyxor och osminkad som om jag skulle vara jättefixad. Han gillar min mat och säger att den är god även om jag inte tycker det.
5. Jag åker imorgon kväll och vill egentligen inte. Det enda jag vill är att vara med min kille. Om jag inte skulle jobbat vid jul skulle jag lätt stannat här uppe. Även om Erik jobbar julafton. Julen handlar om familj, nära och kära. Min käraste är ju inte med mig, för att fira jul. Hur ska jag då kunna njuta av denna högtid? Allt jag vill är att få ett jobb här så vi kan bli sambos på riktigt. Göra alla tråkiga saker tillsammans med honom. Somna och vakna brevid honom. Laga hans matlådor och tvätta hans kläder. Han får gärna hjälpa till, såklart...
6. Jag är så kär att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig.
God natt.
