Saknaden
Kollade precis på det sista avsnittet av Taking the stage, season 1. Haha, jag satt å grät. Fick den där underbara känslan -hur lycklig man var och samtidigt kände hur allt tömdes ur ens kropp. Tom. Om någon månad har det gått ett år sedan mösspåtagningen. En månad efter det, var det ett år sedan 48-timmars festen hos Fanny med klassen och förberedelsena. Den 10:e juni, var ett år sedan jag tog studenten.
Usch. I avsnittet visste en av personena vad hon ville göra. Hon flyttade ut strax efter deras graduation och hade allt planerat. När jag tänker tillbaka försöker jag komma ihåg vad jag hade för planer, vad jag ville. Allt jag kommer ihåg är att jag såg fram emot sommaren och skulle ta framtiden som den kommer. Nu i efterhand önskar jag att jag skulle haft planer. Sökt in till en 3-årig utbildning, så att jag har en mer säker framtid. Vad har jag åstakommit egentligen? Läst två kurser, flyttat hemifrån och tillbaka och sökt fler jobb än vanligt. Jag gör inte så mycket under dagarna. Jag sakna rutinerna. Det är klart att jag kan skaffa mig rutiner. Men vad finns det att göra om dagarna? Plugga nu tills på söndag är mitt enda alternativ. Nu har jag bara 3-4 instuderingsfrågor kvar, sedan är jag klar för första inlämningen. Det får väl duga, även om jag önskar jag gjorde mer och inte levde ett så avslappnat och lugnt liv. Jag har alltid varit den som stressar, flera bollar samtidigt och jag saknar pressen från gymnasiet och jobbet.
Usch. I avsnittet visste en av personena vad hon ville göra. Hon flyttade ut strax efter deras graduation och hade allt planerat. När jag tänker tillbaka försöker jag komma ihåg vad jag hade för planer, vad jag ville. Allt jag kommer ihåg är att jag såg fram emot sommaren och skulle ta framtiden som den kommer. Nu i efterhand önskar jag att jag skulle haft planer. Sökt in till en 3-årig utbildning, så att jag har en mer säker framtid. Vad har jag åstakommit egentligen? Läst två kurser, flyttat hemifrån och tillbaka och sökt fler jobb än vanligt. Jag gör inte så mycket under dagarna. Jag sakna rutinerna. Det är klart att jag kan skaffa mig rutiner. Men vad finns det att göra om dagarna? Plugga nu tills på söndag är mitt enda alternativ. Nu har jag bara 3-4 instuderingsfrågor kvar, sedan är jag klar för första inlämningen. Det får väl duga, även om jag önskar jag gjorde mer och inte levde ett så avslappnat och lugnt liv. Jag har alltid varit den som stressar, flera bollar samtidigt och jag saknar pressen från gymnasiet och jobbet.
